Kan en försvarsminister ha mer fel i utrikespolitiken?

Av Lars Drake, först publicerad på – www.synapze.se –  2017-05-27

 

Detta är en kritik av Försvarsminister Peter Hultqvist tal vid Johns Hopkins universitet om den säkerhetspolitiska utvecklingen i norra Europa. [1]

Titeln på talet är missvisande eftersom åtta länder utanför norra Europa i tre världsdelar ingår i ”analysen”. Konflikter i östra Asien, Kaukasus, sydöstra Europa, Mellanöstern och Afrika behandlas. Sammanlagt c a 20 länder nämns direkt (inklusive där de omnämns som nordiska eller baltiska länder). Även tidsmässigt tas ett stort grepp. Det är att betrakta som en allmän beskrivning av hur chefen för Försvarsdepartementet ser världen. Inlägget har publicerats på Regeringens hemsida vilket ger talet en status av politik sanktionerad av regeringen som helhet. Om så är fallet är det mycket allvarligt. Ett mer ensidigt ställningstagande för USAs syn på internationell politik från en svensk minister har sällan skådats. Möjligen kan något inlägg av Carl Bildt hamna i samma klass.

Attityden visas av att endast två regeringar beskrivs med den nedvärderande termen ”regim”, nämligen den i Ryssland och den i Syrien.

Följande länder och/eller dessas internationella agerande beskrivs i negativa ordalag: Ryssland, Kina, Syrien, Turkiet och Nordkorea. Fyra av dem råkar vara länder som USA är i konflikt med och det femte, Turkiet, ett land som skapat problem för USA på senare tid. Länder som i andra sammanhang kritiseras hårt finns inte med i Hultqvists inlägg, t.ex. Israel och Saudiarabien. Det kan förklaras av att de sedan länge har haft mycket goda relationer med USA, som det tydligen gäller att stryka medhårs trots att det kräver en hel del våld på verkligheten.

Afghanistan och Korea beskrivs som länder där Sverige samarbetar med USA. Sveriges FN-insats i Mali nämns också. Den statliga utredningen som granskade Sveriges militära insats i Afghanistan konstaterade att USAs insatser i OEF, vid sidan av ISAF där Sverige deltagit, inte har folkrättslig grund. De två insatserna koordinerades. Sverige har således samarbetat i Afghanistan med ett land som vid sidan om det öppna samarbetet har ägnat sig åt militära aktiviteter som saknar folkrättslig grund. [2] Man bör nog undvika att skryta om det svenska samarbetet med USA i det fallet.

Terrorgrupper som av försvarsministern anses utgöra ett hot är Boko Haram, MNLA i Mali, Daesh (IS). Hultqvist nämner däremot inte Al Nusra (Al Qaida i Syrien som senare bytt namn två gånger) som betecknas som terrorgrupp i några av Säkerhetsrådets resolutioner (2249 och 2254 [3]). Kanske beror det på att Al Nusra samarbetar med flera andra grupper som slåss mot regeringsarmén i Syrien och som stöds av bl.a. USA. [4] Det högerextrema våldet i Venezuela har inte nått Hultqvist än och kommer nog inte att göra det heller eftersom USA inte har framfört någon kritik mot detta fenomen.

Försvarsministern hävdar att Ryssland ockuperar 20% av Georgiens yta. Han nämner däremot inte att folk i Syossetien och Abshasien inte accepterade att deras områden vid Sovjetunionens uppdelning skulle ingå i Georgien eller att den georgiska regeringen aldrig haft full kontroll över dessa områden. Inte heller att det var president Saakashvili som startade kriget genom att bombardera provinshuvudstaden där Ryssland hade fredsbevarande trupp.

De ryska ingripandet på Krim 2014 nämns naturligtvis, men inte att det just dessförinnan skett en politisk kupp i strid med landets konstitution mot en vald president och att det fanns en risk att NATO-trupp skulle komma att stå utanför staketet till Rysslands enda flottbas i Syd. Han nämner inte heller att det hållits en folkomröstning där en överväldigande majoritet röstade för anslutning till Ryssland. Även kritiker av skeendet anser att omröstningen avspeglar folkviljan. Hans beskrivning är ytterst ensidig, men det innebär inte att insatsen skedde i enlighet med internationell lag.

Den europeiska säkerhetsordningen påstås inte existera längre som en följd av Rysslands aggressiva agerande. Detta är falskt, den europeiska säkerhetsordningen bröts redan 1999, om inte tidigare, när NATO-länder bombade Jugoslavien i 79 dygn för att tvinga landet att avstå Kosovo. Där har USA placerat en av sina största baser i Europa. Då liksom vid flera andra av USA m.fl. länders krigsinsatser saknades stöd i FNs Säkerhetsråd.

Efter kuppen i Kiev 2014 ställdes i de östra och södra delarna av Ukraina krav på federalisering som kategoriskt avvisades av kuppregeringen. I Odessa genomfördes en massaker som riktades mot människor som krävde självstyre i de sydliga och östra delarna av landet. Den s.k. ’Anti Terrorist Operation’ som initierades från regeringen i Kiev medförde att de inre spänningarna övergick i inbördeskrig. Janukowich använde inte armén mot civila, men det gjorde den nya kuppregeringen. Ryssland liksom USA m.fl. länder har blandat sig i inbördeskriget, men det är trots det i huvudsak en intern konflikt. (se vidare denna artikel på Synapze [5])

Syrien tas upp som ännu en anklagelsepunkt mot Ryssland stöder en diktator. Det som inte nämns är att Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Qatar bidragit ekonomiskt till dem som strider mot Syriens regering varav ca 100 000 är utländska legosoldater. Turkiet, Israel har bidragit med logistik. USA, Israel, Turkiet, Frankrike och Danmark har flygbombat i Syrien utan tillstånd av landets regering. Dessa brott mot folkrätten finns inte med i Hultqvists världsbild. De är dock svåra att sudda bort ur verkligheten. Ryssland har bombat i Syrien på inbjudan av landets regering/president och slår mot grupper som klassats som terrorister av FNs säkerhetsråd. [6] Man kan jämföra med att USA hjälper regeringssidan med att bomba orter som hålls av IS i Irak. I Syrien anses president Assad (regimen i Hultqvists terminologi) bedriva ett horribelt krig mot sin egen befolkning, men liknade insatser i Irak nämns inte ens i talet. Detta är ett av många exempel på hyckleri.

Ett av de grövsta brotten mot FNs våldsförbud under perioden efter 1990 är invasionen av Irak 2003 som USA och ”de villigas koalition” genomförde baserat på lögner och mot en tydlig världsopinion – men det har Hultqvist förträngt för det nämns inte alls i hans genomgång av internationella konflikter och brott mot folkrätten. Sveriges Försvarsminister och dess Regering (?) vill samarbeta med det land som under efterkrigstiden, inklusive tiden efter millennieskiftet, i särklass flest gånger bombat andra länder och flest gånger blandat sig i andra länders inre angelägenheter.

I hans angrepp på Ryssland finns det en intressant formulering om att det kan (!) vara den ryska staten som är ansvarig (”possible state sponsored actors”) när det gäller cyberattacker och vilseledande information. I övrigt bygger hela resonemanget på att Ryssland är (!) ansvarig. Dessutom antyds inte ens att USA sysslar med desinformation.

Apartheidstaten Israel, nämns inte trots dess många brott mot folkrätten.

Saudiarabien och dess bombningar i grannlandet Jemen får inte plats i Hultqvists beskrivning av världen. Där är situationen extrem med många offer och svältande människor.

Hultqvist inser inte ens att han gör bort sig när han i positiv anda citerar USA-generalen David Perkins som sagt att ”Gotland är som ett osänkbart hangarfartyg och att det är bra att vara vän med dess kapten, Sverige.” Det är svårt att tolka som annat än att USA-generalen vill ha tillgång till denna ö som bas i kommande krig mot gissa vem, eftersom detta ”hangarfartyg” inte utgör ett hot mot USA när det befinner sig i Östersjön, vilket det glädjande nog kommer att göra under mycket lång tid. Att som försvarsminister utan avståndstagande kommentar citera detta innebär ett instämmande.

I talet hävdas att Ryssland ock Kina vill bli dominerande makter med intressesfärer. Så kan det vara, men varför inte nämna att USA ser hela världen som sin intressesfär. Hultqvist nämner Rysslands förstärkning av sin militära kapacitet utan att nämna att NATO lägger ner betydligt mer pengar på försvar, har fler fartyg, attackhelikoptrar, tanks, flygplan, satelliter och utplacerade kärnvapen än Ryssland. [7] Han nämner att Ryssland talat om kärnvapen i sin retorik. Skulle det möjligen kunna vara så att han glömt att NATO har en strategi som bygger på avskräckning med kärnvapen?

Avvikelsen mellan vad som är vanligt förekommande åsikter i utrikespolitiska kretsar i USA och vad Hultqvist torgförde är mycket liten. Försvarsministern har således varit i USA och slickat den politiska eliten på en plats där jag aldrig skulle nedlåta mig att slicka. På punkt efter punkt ger han en ensidig bild av tillståndet i världen.

Hultqvist nämner internationell lag vid tre tillfällen 1, när han kritiserar Ryssland för dess agerande i Georgien, Ukraina och Syrien, 2. när Kina kritiseras och 3. när han påpekar att USA och dess europeiska partners måste fortsätta (sic!) försvara folkrätten. Ryssland och Kina bryter mot folkrätten och är hotfulla, men USA/NATO försvarar folkrätten i Hultqvists perverterade världsbild.

Svaret på frågan i rubriken är att det naturligtvis är möjligt, men då måste man vara endera oärlig, okunnig eller dödshotad eller någon kombination av dessa tre. När ska denne försvarsminister avsättas? Hur länge ska vi vänta på att fredsälskande socialdemokrater och miljöpartister reagerar?

Lars Drake

_____________

Lar-Gunnar Liljestrand [8] och Jake Kayzer (på Facebook) har skrivit bra inlägg om Hultqvists tal.