Jag vill ställa några frågor. De gäller Sveriges framtid.
1. Ska Sverige gå i krig?
Det är vad ett medlemskap i Nato innebär: en svensk förpliktelse att gå i krig.
Om ett eller flera Nato-länder anser sig ha blivit utsatt för en väpnad attack, så åligger det varje medlemsstat att försvara dem. Det säger artikel 5 i Natos grunddokument.
Det enda tillfälle hittills i Natos historia då artikel 5 har utnyttjats var den 12 september 2001, dagen efter terrorattackerna mot World Trade Center och Pentagon. Då förpliktade Nato sina medlemmar att bistå Förenta staterna i dess svar på attackerna. Och det svaret var USA:s krig mot Afghanistan – ett land som inte hade något med terrorattackerna att göra.
Följaktligen deltog Nato i det kriget mot Afghanistan, som varade i tjugo år, och det gjorde också Sverige, fast vårt land inte är Natomedlem.
Sverige deltog alltså i Förenta staternas och Natos krig mot Afghanistan utan att vi var förpliktigade att göra det.
Det leder till nästa fråga:
2. Ska Sverige gå i krig mot Ryssland?
Natos strategi utpekar Ryssland som huvudfienden.
Som medlem i Nato skulle också Sverige se Ryssland som en fiende, vilket vårt lands politiska och militära ledare redan tycks göra. Men Sverige vore som Natomedlem också förpliktat att gå i krig om något land angrips av Ryssland – eller påstår sig ha angripits av Ryssland.
Ett krig som det i Ukraina – eller en mindre skärmytsling i Baltikum – skulle alltså omedelbart leda till att Sverige råkade i krig med vår granne i öster, stormakten Ryssland.
Sverige skulle inte kunna välja att som buffertstat stå utanför kriget, en neutralitet som i 200 år har hållit vårt land utanför krig; vi skulle genast bli en framskjuten del av Natos krigsfront.
Senast Sverige krigade mot Ryssland, förlorade vi halva riket. Denna gång är risken stor att vi går miste om återstoden, eller att vårt land styckas upp.
Eller rättare sagt: Vad som efter ett sådant krig återstår av landet. För nästa fråga är:
3. Ska Sverige gå i krig mot kärnvapenmakten Ryssland?
Vi kan med ganska stor säkerhet säga att vid en stor konfrontation mellan Ryssland och Nato, alltså ett tredje världskrig, kommer kärnvapen till bruk.
Natos strategi, som formulerades 1954, är att redan i inledningsskedet av ett sådant krig sätta in kärnvapen. På denna punkt har strategin inte förändrats.
Det gör det mycket sannolikt att också Ryssland kommer att tillgripa sådana vapen för att slå ut strategiska militära mål.
Om svenskt territorium används som avskjutningsramp, eller som genomgångsområde för Förenta staternas trupper och strategiska bombflyg, är det högst sannolikt att vårt land utsätts för bombningar även med kärnvapen.
En fjärde fråga rör vem som tjänar på krig, vem som driver fram konfrontation, vem som ser Sverige som bricka i det stora spelet. Alltså:
4. Ska Sverige gå i krig för att krigshökar i USA vill ha krig i Europa?
Makthavarna i Washington D.C. – i första hand State Department, kongressen och krafter inom underrättelseorganen – driver på konfrontationen mellan Nato och Ryssland.
De har genomdrivit hårda sanktioner mot Ryssland – sanktioner som slår tillbaka hårt, främst mot Europa.
Vi har redan drabbats av konsekvenserna: kraftigt höjda priser på el, bensin och diesel, mat etc. Det betyder ökad inflation, det vill säga att våra pengar blir mindre värda, jordbruk och industrier slås ut, levnadsstandarden sjunker.
På sikt kan det också betyda att Förenta staterna och Storbritannien än en gång driver fram ett krig i Europa. Ett krig för regimskifte i Ryssland. Ett krig med förödande effekter för oss i Europa.
Nato är Washingtons redskap för att skapa krig i Europa. Ukraina blev ett offer för den strategin. Risken är stor – för att inte säga överhängande – att också Sverige som framskjuten postering i Natofronten blir ett sådant bondeoffer.
5. Är då Nato ett skydd om Sverige blir indraget i krig?
Jag upprepar vad Eva Jonson sade: Sverige behöver inte Nato för att bevara fred, det är Nato som behöver Sverige för sitt krig mot Ryssland.
Som alliansfri buffertstat har vi undgått krig i 200 år, nu slåss politikerna om att dra in vårt land i krig med Ryssland. Det gick illa 1809. Det kommer att gå mycket illa denna gång! Liksom för Ukraina.
I stället för att ytterligare trappa upp konfrontationen bör Sverige genom förtroendeskapande åtgärder bidra till avspänning och gemensam säkerhet.
Sveriges försvar bör inriktas på att i huvudsak med egna krafter försvara det egna territoriet, inte på krig utomlands under främmande makts befäl och i främmande makts intresse.
Vi ska försvara freden!
Vi ska slå vakt om alliansfriheten!
Därför kräver vi:
· Sluta öva angreppskrig från svenskt territorium!
· Bort med USA:s och Natos bombplan, krigsfartyg och atomvapen från Sverige!
· Säg upp värdlandsavtalet med Nato!
· Säg NEJ till Nato!
I Sverige hör ingen politiker krigshetsa mot Ryssland, medan ledamöter av duman i Moskva fyrar av ena hotelsen efter den andra – mest mot väst i största allmänhet, någon gång mot Sverige i synnerhet. På samma sätt är retoriken från ryska statsledningen långt hetsigare än vad som hörs från State departement i Washington. Vem som förlorar mest på sanktionerna mot Ryssland återstår att se, fast tyvärr råder svår obalans i informationsflödet. Från väst kommer dagliga och stundliga rapporter, medan läget i Ryssland blir allt svårare att få reda på, genom Kremls försorg.